 |
|
| Artiklar i urval publicerade i bland andra tidskriften Arena, Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet och tidskriften Tiden. Ta gärna kontakt och bidra med dina synpunkter. |
|
|
Bonus, fallskärm, Percy Barnevik, Skandia, Enron… Ord och namn laddade med girighet. Ord och begrepp från nittiotalet laddade med vanmakt.
|
 |
|
Tidigare publicerad i SIA september 2004 |
|
 |
|
|
|
 |
|
Bonus, fallskärm, Percy Barnevik, Skandia, Enron… Ord och namn laddade med girighet. Ord och begrepp från nittiotalet laddade med vanmakt. Ett nittiotal som också översvämmades av utredningar om makt, moral och demokrati, men som alla mer eller mindre undvek de brännande frågorna; Hur är det möjligt för tunga direktörer att sko sig som de gör? På vad beror den växande klyftan mellan fattig och rik? Vad gör arbetarrörelsen?
Ett sannolikt svar på den första frågan är, att direktörerna skor sig för att de kan göra det. Ett numer bortglömt svar på den andra frågan är, att det beror på ett kapitalistiskt samhällssystem som göder och föder social orättvisa. Ett beklämmande svar på det tredje frågan är, att arbetarrörelsens inte längre utgör en motkraft i sin självutplånande jakt efter samförstånd.
En fackligt förtroendevald på Skogaholmsfabriken i Stockholm sade till mig; Det spelar ingen roll vad vi säger. Dom kör ändå alltid över oss. Och kommer undan med det.
Det är ett svar som fångar vanmakten på arbetsplatserna och sätter fingret på maktförskjutningen. Direktörerna skor sig för att de kan det.
De tar ut vad de vill för att de har makt att göra som de vill. De gör det för att ingen betslar deras girighet. För att en politisk och facklig motkraft saknas.
Tidigt nittiotal bröts ett historiskt skede. Från andra världskrigets slut och framåt hade en långsam men stadig utjämning av inkomst och makt ägt rum. Men sedan vände det. Fattigdomen kom tillbaka, inkomstklyftorna växte snabbare än i något annat europeiskt land. Aldrig tidigare sedan demokratins genombrott har så många beslut fattas i så stora frågor och över så många människors huvuden som under det senaste årtiondet .
Samtidigt har den ena bluddriga utredningen avlöst den andra. Senast i raden är Förtroendekommissionen. Den sattes att stävja den moraliska härdsmältan i näringslivet och i våras presenterade en utredning( Svensk kod för bolagsstyrning, SOU 2004:46) som landade i vällovlig fraseologi och till intet förpliktande rekommendationer. Tre feta volymer skrivna av så kallade experter från etablissemanget för andra så kallade experter i samma etablissemang.
Här ska inte vara något ”resande teatersällskap”, förklarade den i näringslivets maktsfär rejält insyltade socialdemokraten tillika kommissionsordföranden Erik Åsbrink föraktfullt när han sparkade
sin huvudsekreterare Olle Rossander. Han föreslog nämligen att utredningen skulle verka under stor öppenhet och för en bred dialog med medborgarna.
Det vill säga motverka utvecklingen mot allt mer snäva och slutna beslutskretsar som har varit av girighetens viktigaste förutsättning.
Maktens logik behöver friläggas tänker jag; vi vet att en mycket liten krets tunga direktörer ger varandra höga löner, bonusar och fallskärmar. Och vi vet att denna hantering inte tål dagsljus. Och det mantraliknande ljuget om varför just herr Direktör X måste ha en miljon kronor i lön, förutom sin bonus, känner vi alltför väl igen.
Däremot vet vi lite om deras attityder och världsbild. Och vi vet alltför lite om hur de tänker och gör för att utöva och stärka sin makt. Och det är inte konstigt. Facket bryr sig inte och i Sverige saknas helt forskning om samhällets eliter. Särskilt om den elit som samlas i direktionsrummen, rum som är mer slutna än någonsin.
Därför är en friläggning av direktörselitens sätt att tänka och styra av stor facklig och politisk betydelse. Inte bara som stöd för motstrategier. Utan också som sätt att förstå sambandet mellan en korrupt direktörsetik och en samhällsmoral i upplösning.
För den gamla industrikapitalismen dominerade värden som långsiktighet, måttfullhet och idoghet. Nu grasserar bland tunga direktörer finanskapitalistiska värden om kortsiktighet, måttlöshet och snabba pengar.
Så vilken roll spelar näringslivseliten som moraliskt föredöme? Och vilken roll spelar de andra, de i gärdsgårdsligan som gör sitt bästa för att hänga med de stora grabbarna; Björn Rosengren med sina tio miljoner om året, Anders Sundström, Folksams nye Direktör med sina 300 tusen i månaden, för övrigt sanktionerade av LO?
Eller Erik Åsbrink för den delen det socialdemokratiska styrelseproffset med en månadslön väl i klass med Sundström, räven som skulle vakta hönsgården?
Kan arbetarrörelsens elit överhuvudtaget bjuda ett moraliskt motstånd mot direktörers girighet när den lever ett liv vitt skilt från den genomsnittlige LO-medlemmens?
Är den längre trovärdig att peka finger?
Maktutredningen från sent åttiotal kom till slutsatsen att det rådde balans i makt mellan näringsliv och arbetarrörelse i ett skede av skenande maktförskjutning. Rättviseutredningen från 1996 landade inte i några konkreta krav överhuvudtaget. LOs rapport om demokrati fyra år skrev inte en rad om ekonomisk demokrati. Den statliga Demokratiutredningen skrev nyligen vackert om deltagande demokrati. Men den undvek nogsamt att snudda vid frågan om makten mellan arbete och kapital. Alla har de, var och en på sitt sätt, bidragit till direktionsrummens slutenhet.
Vad som krävs är en alternativ maktutredning som genom sina öppna och demokratiska former mobiliserar nerifrån, främst fackligt folk. En utredning som organiserar samtalsgrupper, forskningscirklar, seminarier och debattmöten, inte minst på arbetsplatserna. En befolkad utredning utan partipolitiska bindningar. En utredning som står fri från bindningar till näringsliv och politisk elit. En utredning som gör det som arbetarrörelsens borde ha gjort för länge sedan;
Analyserar och försöker förstå den historiska maktförskjutningen. Formulerar en radikal och konkret kritik av ett korrupt samhällsystem. Kort sagt, sätter tummen i ögat på kapitalet. Reser på nytt frågan om ekonomisk demokrati. Sätter stopp för direktörers girighet. Gjuter nytt mod i svikna själar.
|
|
|
|
|
|
 |
 |
|
bidrag till antologin |
Socialistiskt Debatt september 2008 |
Göteborgsposten, 3 september 2008 |
Ordfront Magasin, september 2008 |
Arena, augusti 2008 |
TCO-tidningen i augusti |
Tvärdrag, augusti 2008 |
Ordfront Magasin Oktober 2007 |
Sekomagasinet, juni 2007 |
Hamnarbetaren juni 2007 |
LOtidningen mars 2007 |
Arena april 2007 |
Transportarbetaren mars 2007 |
Ordfront Magasin, mars 2007 |
Dagens Arbete, mars 2007 |
Aftonbladet 20 september 2006 |
Ordfront Magasin september 2006 |
SIA juni 2006 |
Ordfront Magasin maj 2006 |
SIA januari 2006 |
Aftonbladet 21 maj 2005 |
Expressen 8 feb 2005 |
Expressen 2005-02-01 |
Vägval Vänsters hemsida januari 2005 |
Dagens Nyheter 2004 14 november |
Vägval Vänsters hemsida i september |
makt och etik SIA september 2004 |
Ordfront magasin september 9/2004 |
21 mars 2004 svd |
Aftonbladet 10 december 2003 |
Aftonbladet 24 november 2003 |
Arena nr 5 november 2003 |
LO-tidningen nr 15 25 april 2003 |
Tiden nr 2 april, 2003 |
Expressen 4 februari 2003 |
Expressen 27 november 2002 |
Arena nr 6 1998 |
Aftonbladet 9 september 1997 |
|