Olle Sahlström

Artiklar i urval publicerade i bland andra tidskriften Arena, Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet och tidskriften Tiden. Ta gärna kontakt och bidra med dina synpunkter.

Olle Sahlström om idédebatt och lojalitet.

Han blev utfrusen i LO-Borgen för att ha vågat invända mot facklig-politisk samverkan. Och den tankesmedja han arbetat för, LOIdédebatt läggs ner.

			Tidigare publicerad i Aftonbladet 10 december 2003

Så har LO- ledningen stämplat mig offentligt.

Jag är en illojal LO-Ombudsman för min kritik av patriarkal maktstruktur och facklig-politisk samverkan. Beslut som ”fattats i demokratisk ordning”, får inte kritiseras, skriver Ulla Lindqvist, LOs andra ordförande.

En fläkt av starkt obehag drar genom mig. Myndighetstonen andas hot. Jag smakar på ordet. Lojal. Jag funderar på vad det betyder, tvekar, är inte säker. Ulla Lindqvist däremot tycks inte tveka.

Har inte lojalitet en klang av lathet eller snarare, av passivitet? Till skillnad från solidaritet som mer klingar av handling, motstånd och strid.

Är det en tillfällighet att Ulla Lindqvist stämplar mig som illojal och inte som osolidarisk?

Jag är lojal mot något, tänker jag vidare, mot kungen, fosterlandet, arbetsgivaren

eller partiet. Men jag är solidarisk med någon eller något. Orden har olika riktning. Lojalitet riktar sig uppåt och lämnar dörren öppen för underordning. Det gör inte solidaritet. Solidaritet förutsätter tvärtom jämbördighet och ömsesidighet. Kan man vara solidarisk och just därför tvingas bli illojal?

Enligt ordboken stammar lojal ur latinets lex, legalis. Det vill säga lag, lagenlig. Och är det inte om just Lagen, den formella ordningen som Ulla Lindqvist skriver? Hon skriver om lagen, men inte om lagens anda. Hon skriver inte om den moral som föregår lag.

En gång gjorde arbetarrörelsen skillnad på lag och rätt, lojalitet och solidaritet.

Den var medveten om att den annars riskerade att sjunga den bestående ordningen lov. Ulla Lindqvist tycks ha förlorat den distinktionen ur sikte.

För hur ska jag förstå att hon istället för att delta i debatten om arbetarrörelsens patriarkala maktstruktur ställer sig ovanför den och läser lagen?

Och intar hon därmed inte den patriarkala position som så många förknippar med LO? Det vill säga, den patriarkala position som arbetarrörelsen en gång bekämpade.

Fan vet, när jag tänker efter, om jag inte är stolt över att stämplas som illojal! Jag blir rädd när LOs andre ordförande talar maktspråk för klassamhället har gjort sitt avtryck i mig. Men i mig finns också upproret och jag har aldrig funnit mig i klassamhällets eller arbetarrörelsens auktoritära ordning.

Och är dessutom inte brist på lojalitet en förutsättning för tankefrihet? Jag tänker på det när jag läser Anne-Marie Lindgrens ångestnupna artikel. Ängsligt tassar hon fram över den facklig-politiska terrängen. Så lätt det är att sätta ner foten fel i en terräng så minerad med tabun och partilojalitet!

Åsa Linderborg pekar på en tradition i arbetarrörelsen som löser ideologiska konflikter med uteslutningar, utfrysningar och petningar från valbar plats. Och det är i den traditionen som ordet ”illojal” har sin särställning, skriver hon. Det är ”disciplineringsdiskursens vanligaste glosa”. Tiden är inne för en revolt mot den traditionen, tänker jag.

Så vad bör göras? frågar Petter Larsson.

Bygg idédebatten underifrån, svarar jag. Häng inte upp den på LOs eller SAPs kanslikrokar. Skapa lokala mötesplatser för all vänster, för fackföreningar, Attac och andra rörelser. En vänsterrörelse måste också gå före i experiment och försök att fördjupa formerna för en folkrörelsedemokrati som slår undan benen på partisekterism och vanmakt.

Jag ser fram mot den stora oredan, den befriande vildvuxenheten och det fruktbara tvivlet. Det vill säga det som både partiexpedition och LO-kansli så intensivt bekämpar. Vänstern olika idéströmningar måste komma till tals.

Ta därför fasta på den ekumeniska idén och andan från Socialistiskt Forum. Det är en anda laddad med utopisk energi.

Många och olika debattcentra främjar fritt meningsutbyte. Det gör inte LOs och SAPs gemensamma tankesmedja. Ett kanslitungt debattcentrum av det slaget är tvärtom jordmång för idésteril lojalitet.

« Tillbaka

Skriv ut artikel