Olle Sahlström

Artiklar i urval publicerade i bland andra tidskriften Arena, Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet och tidskriften Tiden. Ta gärna kontakt och bidra med dina synpunkter.

I spranien går facket i sptesen för exploaterade arbetares rättigheter, vare sig de har sina papper i ordning eller inte.

			Tidigare publicerad i Sekomagasinet, juni 2007

Det är knökfullt på CITE, det spanska fackets informationscentrum för invandrare. Folk från snart sagt världens alla hörn väntar på sin tur för att få hjälp och stöd på centrumet nära Plaza Espana i Barcelona. Först ett inledande samtal i väntrummet;

behöver du hjälp med arbetstillstånd eller med visum? Har du problem med bostad, barnens skolgång? Eller behöver du gå en språkkurs?

På CITE är allt samlat under en hatt. Frågor om tillstånd, juridisk hjälp och fackliga frågor tar fackföreningens folk hand om. De sociala frågorna är Röda Korsets bord och en särskild organisation organiserar kurserna. Och efter ett första orienterande samtal, går du en trappa upp till de som bäst kan ge dig det stöd du behöver.

Verksamheten har växt explosionsartat i takt med att allt fler utländska arbetare har kommit till Spanien. Ghassan Saliba Zeghondi, migrationsansvarig på den ena av landets två stora federationer, CCOO, Arbetarkommissionerna och de som står bakom CITE, bedömer att Spanien idag har tre miljoner invandrare.

Och därutöver minst 800.000 så kallade papperslösa, de som arbetar utan tillstånd; de vi kan se i dramatiska TV-reportage om överlastade båtar från Nordafrikas kuster. Eller att de som mer obemärkt kommer med flyg från Peru, Bolivia, Kina eller Filipinerna, inte sällan lurade hit på falska premisser av skumraskföretag.

Det har gått snabbt. För bara 15 år sedan var Spanien fortfarande ett land arbetare flyttade ifrån, men nu ett land fattiga och ofta desperata arbetare tar sig till, illegalt om så krävs. Och det är ett land som med sin närhet till Nordafrika är en del av den mur som det välmående Europa försöker upprätthålla mot sin fattiga omgivning.

Spanska högerregeringar har också medvetet spelat på främlingsfientliga stämningar och 2001 stiftades en lag som i praktiken fråntog de papperslösa deras medborgerliga rättigheter, som att demonstrera och uttrycka sina åsikter. Men dessutom förbjöd lagen individer och föreningar att ge papperslösa stöd och hjälp.

- Vi bestämda oss för att sätta ner foten, berättar Zegondhi. Vi behöver invandringen, men facket måste förändra sig och bli ett mångkulturellt fack. De illegala måste få sina papper och tillstånd och vi arbetar hårt på att de ska organisera sig i facket. Så ser vår vision ut.

Och bara i Katalonien, en autonom region i Spaniens nordöstra hörn, finns 45 CITEs, i hela landet 146 fackliga centra som det i Barcelona. Men som man jobbar, exempelvis i Barcelona, är det en verksamhet som strider mot lagen. För här tar fackföreningen emot alla, de med papper och de utan;

-Lagen struntar vi helt enkelt i, säger Zegondi. Den strider mot mänskliga fri- och rättigheter. Vi står på de utsatta arbetarnas sida och det har ingen betydelse om man är medlem hos oss eller inte, behöver man hjälp ska man få det.

Den alltmer täta mattan av CITEs över landet är också nav för CCOOs alliansr med andra rörelser som SOS Racismo, UGT, den andra stora federationen, Röda Korset, det katolska Caritas och många andra. Och 2005 tvingade den rörelse som facket gick i spetsen för fram att 600.000 papperslösa arbetare på ett bräde fick ”amnesti” och blev del av den ordinarie arbetsmarknaden.

Entrén till centrumet strax intill Plaza Espana är oansenlig och lite svår att upptäcka. Men därinne möter folk från jordens kontinenter en fackförening med villkorslöst öppna armar. Enligt Hamid som jobbar en trappa upp med tillstånd och visum, kommer ca 30.000 hjälpsökande om året hit. Nära ett tusen om dagen. CITE svarar, som sagt för det direkta juridiska stödet, men gäller det fackliga frågor slussas man vidare till den fackliga organisationen. På så sätt får många invandrare sina första fackliga kontakter. Och i Katalonien har antalet invandrade medlemmar ökat från 2.000 till 12.000 bara de senaste sex åren. Och märk väl; av dem är en bit över 10% papperslösa. Ty,för att bli medlem i det spanska facket måste du inte ha dina papper i ordning. Legal eller illegal, tycks man tänka, är politiska påfund och gränser, inte mänskliga eller fackligt solidariska.

Har då svenska LO-förbund något att lära av den spanska erfarenheten?

-Problemen är inte lika stora i Sverige, svarar Tomas Abrahamsson, även om de finns. Exempelvis med papperslösa i Stockholms tunnelbana. Men jag tror att det kan vara rätt väg att gå. Att hjälpa den som inte är medlem

är ju ett indirekt stöd för kollektivavtal och de organiserades rättigheter. Dessutom har de ju hittat en väg att vartefter organisera de som fått stöd.

« Tillbaka

Skriv ut artikel