Olle Sahlström

Artiklar i urval publicerade i bland andra tidskriften Arena, Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet och tidskriften Tiden. Ta gärna kontakt och bidra med dina synpunkter.

I den polsk-katolska kyrkan i Bristol möts brittiska facket och invandrarna

			Tidigare publicerad i LOtidningen mars 2007

En bussbiljett från Polen till England kostar 12pund för migranter. Ett direktflyg mellan Krakow och Bristol i sydvästra England avgår sex gånger i veckan. Och 470.000 arbetare från Östeuopa har landat i England sedan 2004, de flesta polacker. Därutöver minst 600.000 papperslösa, också de i första hand från de nya medlemsländerna i EU.

Nationsgränser suddas ut och historien gör sig ständigt påmind, åtminstone i Bristol, den gamla hamnstaden som under hundratals år var Europas nav för den slavhandel som lade grunden till stadens framväxt och rikedom.

Bristol är en blomstrande stad, men det är också en delad stad; svarta, asiater och ny anlända östeuropeer, var grupp för sig. Vita fattiga i södra Bristol, vita rika i norra. Och frågan är vilken roll och uppgift har fackföreningar i en sådan stad? Kan till och med migration bli fackets möjlighet och en hävstång för förnyelse?

-Vi måste förstå att det inte finns några snabba segrar att vinna, säger Nigel Costley ombudsman för TUC SouthWest. Förtroende är en stor sak, särskilt för de från Östeuropa. Och dem spelar den polsk-katolska kyrkan i Bristol en avgörande roll. Men när de ser att vi jobbar fackligt i och genom kyrkan, har våra möten där, börjar de få ett förtroende.

Föreningar och nätverk växer nu upp ”som svampar ur jorden”, enligt Nigel Costley. Polski-Bristol är en av dem och med kyrkan som nav. Andra är Ukranian club och Ostoya, sammanlagt ett femtontal med östeuropeiskt ursprung, förutom de afrikanska, karibiska och asiatiska föreningarna.

De är väl organiserade, säger han, och de bygger på självorganisering. Och vi talar om unga och energiska arbetare, av de polacker som har kommit sedan är 84% 18-24 år gamla.

-De fungerar inte att stå ett lastbilsflak eller dela ut flygblad utanför fabrikerna, det var det gamla sättet, fortsätter Nigel. Migrantarbetare här jobbar på hotell, restauranter eller i jordbruk. Arbetsplatserna

sprids ut, blir mindre, och vi har inte en facklig organisation som kan möta det nya arbetslivet.

Och han beskriver hur facket nu satsar på att stödja migrantföreningarna i deras egen organisering. Syftet är att bygga ett nätverk som förenar och stärker dem.

”Empowerment” är Nigels ord, hjälp till självhjälp för att vinna egen kraft. Och Julia Verne, en aktivist i PolskiBristol, berättar om hur det började;

-Det tog fart för två år sedan. Polacker som kom hit saknade pengar och bostad, då gick man till sin kyrka. Det kunde komma 20-30 arbetare till fader Zygmunt Fraczek varje dag för att söka hjälp. Låg lön, dåliga

bostäder, hälsovård, språkkunskaper är de viktigaste frågorna.

En förening bildades och man började med möten i kyrkan varje fredagskväll.

De första om lagar och avtal och fackliga rättigheter tillsammans med TUC.

Och när den första språkkursen annonserade bildade tre hundra polacker en lång kö, från kyrktrappan ända in till expeditionen, berättar Julia. Hälsovård, spritproblem, stöd till prostituerade främst från Ryssland, är bara några exempel på en verksamhet som sprakar av liv och aktivitet. Och mitt i allt detta finns facket.

Nigel Costley talar om ett annat arbetssätt, en annorlunda fackförening. En ny organisation behövs för små utspridda arbetsplatser där också migranterna dominerar. De gamla ”trades councils”, ungefär som våra falnande LO-sektioner, fungerar inte längre. Vi måste experimentera och prova nya vägar, säger han.

- Jag har svårt för att se hur en facklig organisation som bara bygger på arbetsplatsen ska fungera. Vi måste skapa en organisation också i grannskapet, i kommunen. Och genom allianser med andra, som PolskiBristol, jobbar vi inte bara med lön och arbetsvillkor, utan lika mycket för bra bostäder, en fungerande hälsovård, språkutbildning.

”Commmunity-Unionism” är ordet för det nya, enligt Nigel. En facklig organisering som står på två ben, arbetsplatsen och grannskapet. Ett ny-gammalt slag av facklig organisering som under senare år skjutit fart i USA och Australien. Nytt för att det bryter upp från ett perspektiv som bara ser till lön och arbetsvillkor. Gammalt för att det griper tillbaka på en tradition som var stark i fackföreningsrörelsens ungdom.

Och det är inte minst bland migrantarbetare och ”Poor workers Unions” i dessa länder som ”Community-Unionism” finner sina hävstänger. En facklig förnyelse underifrån bland migranter och de fattigaste arbetarna.

- Den bristiska fackförningsrörelsen är en spegel av samhället, avlutar Nigel Costley. Den har blivit gammal och behöver den energi och kraft som finns i migrant-samhällena. Och gör vi rätt kommer vi att ha en massa nya aktivister i facket och de kommer att vitalisera oss.

« Tillbaka

Skriv ut artikel