Olle Sahlström

Artiklar i urval publicerade i bland andra tidskriften Arena, Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet och tidskriften Tiden. Ta gärna kontakt och bidra med dina synpunkter.

Läge att resa fackliga murar längs med nationsgränserna? Skrika "Go Home"? Tvärtom, menar den nederländska fackkämpen Wim Baltussen och många av hans kollegor ute i Europa.

			Tidigare publicerad i Transportarbetaren mars 2007

Warsawa 10 mars- Bogdan Kubiak, ordförande i Transport- Solidarnosc, talade så att svetten rann. Det baltiska nätverket för chaufförer hade möte strax utanför Warsawa, den här gången mellan förtroendevalda från Transport och Solidarnosc, det polska facket. Siffror och statistik fyllde snabbt den vita tavlan. Faktaspäckade pusselbitar i en ny Europakarta började bli tydlig av migrationens, men också av exploateringens och den sociala dumpingens Europa;

-Vi har en miljon lastbilar i Polen, sade han. Ungefär lika många chaufförer och av dom kör 150.000 i utlandstrafik. Men högst tio

procent är fackligt organiserade.

En miljon har lämnat landet under senare år och efter sig ett tomrum som nu fylls ut av arbetare från Vitryssland, Rumänien och Ukraina. Och hade någon från det Bulgariska facket Podkrepa varit med på Transport nätverkträff, hade han kunnat berätta om 600.000 ”papperslösa” bulgarer i Spanien. Och det portugisiska facket(CGTP) hade kunnat berätta om 3 miljoner landsmän runtom i Europa, de flesta i Paris förorter. Liksom det engelska TUC om hur 470.000 unga arbetare från Östeuropa kommit till England sedan utvidgningen av EU 2004, förutom de minst 600.000 ”papperslösa”.

-Vi sitter på en tickande bomb, fortsatte Bogdan Kubiak. I avtalen står den statliga minimilönen på 800 zloty i månaden och på den beräknas sociala avgifter och pensioner, trots att den faktiska lönen kan ligga på 3.000 zloty. Mellanskillnaden är pengar under bordet. Miljoner polacker har att se fram mot en ohållbar social otrygghet och

en pension på svältgränsen.

En hårdför exploatering av arbetare och samtidigt en jordmån för social dumping är ofta följden när polacker och andra tar sitt pick och pack och lämnar sitt land. Och det var ur den myllan som chaufförernas nätverk( Baltic sea Road Transport trade Union network) växte fram för två år sedan.

Minska klyftan mellan arbetare i Europa och bättre arbetsförhållanden för chaufförer genom en gränsöverskridande facklig aktivism, är nätverkets grundtanke. ”Enighet är makt” var rubriken på det första flygbladet som spreds på rastplatser, vids gränsstationer, på färjor och varhelst chaufförer kunde nås i de länder som omsluter Östersjön.

Det är ett nätverk på ”gräsrotsnivå” som det stod i flygbladet och som undertecknades av åtta fackföreningar i Sverige (avdelning 12, 14 och 20) Danmark, Tyskland, Polen, England och de baltiska staterna. Och meningen är att hitta nya former för en facklig aktivitet som mobiliserar underifrån och upp, och som inte överlåter allt internationellt arbete åt några ombudsmän.

Kedjan är inte starkare än sin svagaste länk är tanken, och under det senaste året har ”parvisa seminarier” ägt rum i syfte att stärka facken i de nya medlems-änderna genom att kombinera starka och svaga fackföreningar i seminarier som i sin tur ska leda till gemensamma aktionsplaner. I sommar ska exempelvis Transports avdelning i Malmö för andra gången hjälpa det nystartade polska facket för utlandschaufförer MOZ att värva medlemmar i södra Sverige.

Bryssel 14 mars - Några dagar senare, efter det svensk-polska seminariet, hade Europafacket (ETUC) ordnat en ”workshop” under rubriken ”Fackföreningar utan gränser”. Tjugo fackförbund från lika många länder hade slutit upp för att dela erfarenheter av hur man arbetar för att möta migration och den sociala dumping som följer i dess spår;

finska LO har öppnat informationskontor i Estland, oftast kommer unga arbetare för att få reda på lagar och avtal i Finland. Och i Bulgarien har ett liknande slag av informationscenter öppnats i ett samarbete mellan facken i Bulgarien och Spanien. På gång är också informationskontor i Bukarest som startas av italienska och rumänska fackförbund.

För att inte tala om de 150 infokontor som det spanska facket( Arbetar

komissionerna) driver för migrantarbetare, från San Sebastian i norr till Tarifa del Sud i söder. Eller den fackliga bro som byggs över Gibraltars sund mellan spanska fack i Andalusien och i Marocko för att gemensamt möta, organisera och stödja de som strömmar in från den nordafrikanska kusten. Det maltesiska facket( CWU) menade av över en miljon afrikaner nu väntar utmed Libyens kust för att med livet som insats ta sig över Medelhavet.

En lokalt förtroendevald från det franska CGT berättade om hur man tvingas arbeta ”underjordiskt” för att organisera rumäner och polacker som under slavliknande förhållanden arbetar på varvet i Saint-Nazaire vid Atlantens kust. Och Wim Baltussen, förtroendevald i det nederländska FNV kallar sig för ”facklig streetfigther” när han och en polsk tolk jagar runt på åkrarna;

-Vi pratar med några och säger att de får sprida snacket vidare. De säger vilka krav de har och när det är klart kommer vi och inleder en förhandling. Säger arbetsgivaren nej, dra åt helvete, blir det strejk direkt och då viker dom sig.

Varje år kommer 100.000 polska lantar-betare till svampodlingarna, jordgubbs-landen och åkrarna och inte sällan tvingas de arbeta 60-70 timmar i veckan. De blir lurade på sin lön, bor under bedrövliga förhållanden och jobbar ofta under minimilön. Först försökte facket stödja dem en och en, drev frågor i domstol. Men det blev för dyrt och även om de vann var det ofta för sent, säsongsarbetaren hade redan fått sparken och åkt tillbaka till Polen.

- De måste själva förstå att det inte räcker med att ringa till facket och sedan sitta vänta på resultat. De måste bestämma sig för om de vill slåss. Vill dom inte det, vågar inte, kan vi i facket inte heller göra något.

Och vi organiserar dom på plats, rätt av, på åkern, vid dikeskanten och i barackerna.

Läge att resa fackliga murar längs med nationsgränserna? Skrika ”Go home”? Tvärtom, var det enstämmiga svaret från Wim Baltussen och alla de andra. Migrationen är omöjlig att stoppa, den är dessutom bra för tillväxten, för länders ekonomier. Det handlar om villkoren, stoppa dumpingen, att skapa facklig ordning och reda på en europeisk arbetsmarknad.

- Vi måste bygga upp en facklig organisation från grunden som vi

gjorde i Sverige en gång, fast nu gäller det hela Europa, säger Tommy Jonsson från Transport avdelning i Jönköping och av de aktiva i det baltiska nätverket. Vi skapar nätverk nu, organiserar chaufförer gemensamt.Och vi måste finnas på båtarna, synas på vägarna.

Och Tommy berättade om hur Transport och det polska Moz gick ut gemensamt i Ystads hamn, delade flygblad och samlade folk;

- Tio, femton chaufförer kom direkt. Det var ju som ett riktigt fackföreningsmöte mellan bilarna! Så ska vi jobba!

« Tillbaka

Skriv ut artikel