Artiklar i urval publicerade i bland andra tidskriften Arena, Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet och tidskriften Tiden. Ta gärna kontakt och bidra med dina synpunkter.
Den tidiga arbetarrörelsen delar många drag med väckelserörelsen. Organisation var inte alltid det viktigaste, utan gemenskapen, förmågan att beröra och sätta hjärtan i rörelse. Idag associeras ordet oftare med hierarki och slutenhet, skriver Olle Sahlström.

Tidigare publicerad i Dagens Seglora
Jag satt i en stuga i Stockholms skärgård och skrev på en bok om Vandrarprästen. Då och då, när jag behövde en paus, följde jag socialdemokraternas kongress på SVT Forum. Men när jag hade lyssnat en kvart eller så på Stefan Löfvens ”linjetal” blev jag orolig för att hans tal skulle bli ett störande moment i min skrivprocess. Att det skulle bli ett alltför tvärt kast mellan tiden då Vandrarprästen gick genom landet tidigt 1900-tal och vår tid. Men när Stefan Löfven i sitt tal gång på gång återkom till sina trosförklaringar, ja, jag kallar dem för det, kände jag att det inte var ett så tvärt kast mellan då och nu, snarare att tiden hade stått märkligt stilla.

Ty med dem göt han för ett ögonblick liv i en tanketradition och föreställning som en gång förenade väckelserörelse, nykterhetsrörelse och arbetarrörelse. En tradition som i hög grad var vid liv och på sitt sätt förenade de tre rörelserna när Vandrarprästen vandrade.

Likheterna var slående; frigörelsetanken, formerna för mobilisering och det karismatiska ledarskapet.

I den frikyrkliga väckelserörelsen skapades de ursprungliga formerna. Den var först med 1850-och 60-talets kringvandrande kolportörer, och predikanter och arbetarrörelsens agitatorer tog efter. Sak samma med den lokala föreningen med sin styrelse, ordförande, sekreterare och kassör. Och sak samma med formerna för att bilda opinion med sina friluftsmöten, demonstrationståg, tidningar och petitioner. För att inte tala om mötesformerna; sång och musik, och ett uppbyggligt tal.

Och så föreställningen om ett ”Vi” och ett ”Dom”. Indelningen av människor i två grupper: De som hör till rörelsen och de som inte gör det. Om man var väckt eller inte. En föreställning som arbetarrörelsen ett trettiotal år senare tar i arv genom talet om arbetare som ”vakna” eller ”sovande”. Eller som det länge har hetat, skillnaden mellan en ”medveten” arbetare och en ”omedveten”. Ett begreppspar som mer markerar den förnufts-kunskaps-och vetenskapligt orienterade strömningen bland socialdemokrater. Men den överbetonas samtidigt när partiet vill lyfta fram sitt idéarv. Jag skulle tro att kaffe med dopp efter ett uppbyggligt och berörande tal har betytt mer för arbetarrörelsen än hela marxismen.

Begreppet ”rörelse” var också viktigt för de första kolportörerna och väckelsepredikanterna. En av dem skrev på 1860-talet om ”en besynnerlig hunger efter Guds ord och kraftig rörelse”. Hjärtat öppnas, blir berört, sätts i rörelse. Och är det inte då det ”dånar uti rättens krater” som strofen lyder i Internationalen, stunden hjärtan sätts i rörelse?

Det var på sådant som jag satt och tänkte när Stefan Löfven höll sitt väckelsetal. Om hur han som ”enkel arbetargrabb” berördes och gick med i SSU. Men också på de intensiva och ack så slutna förhandlingar som samtidigt pågick bakom scenen om det mer substantiella och realpolitiska innehållet i ordet ”Vi”. Vad som mer i sak skulle skilja ett ”Vi” från ett ”Dom”.

På allt det där tänkte jag, på ordens ursprungliga betydelser, hur deras innehåll förändras, lakas ur och får andra innebörder. Som ordet ”rörelse” och hur det har kommit att betyda samma sak som ”organisation”. En gränsdragning som var viktig förr. Åtminstone i delar av frikyrkorörelsen. I exempelvis den tidiga Pingströrelsen där man betraktade organisationen när nog som en styggelse, något att noga akta sig för.

För med organisationen skulle annat följa; hierarki, strider om makt, om positioner, rädsla för att stängas ute. Allt med risk för att ”hjärtats rörelse” skulle stillna. Och en slutenhet i ordet ”Vi” som alls inte var tanken.
« Tillbaka Skriv ut artikel
En rörelse ska beröra inte utesluta
Dagens Seglora
I grottans katedral
Dagens seglora, mars 2013
Om godheten
Dagens seglora
Varför går jag i kyrkan?
Dagens Seglora
Nu är jag inte längre statens utan Guds präst
Seglora Smedja
Det bortglömda arvet från Petander
Seglora Smedja, augusti 2012
Nomaden behöver ingen predikstol
Seglora Smedja, augusti 2012
GÅ HEM
Tankar om en tredje vänster
bidrag till antologin
Fackligt tomrum i Europa
Socialistiskt Debatt september 2008
Utan nytänkande riskerar facket att dö
Göteborgsposten, 3 september 2008
Idékris för facket
Ordfront Magasin, september 2008
Fack utan gränser
Arena, augusti 2008
Det behövs ett alternativ till idén om Servicefacket
TCO-tidningen i augusti
Arbetarrörelsen är död
Tvärdrag, augusti 2008
Det militanta Midi
Ordfront Magasin Oktober 2007
Spanskt Fack tar strid för de papperslösa
Sekomagasinet, juni 2007
Historiskt arv bakom stridsvilja i Marseille
Hamnarbetaren juni 2007
Fackmöte på kyrktrappan
LOtidningen mars 2007
Tredje Vänstern
Arena april 2007
Nytt europa kräver ny facklig strategi
Transportarbetaren mars 2007
Hopp och mardröm
Ordfront Magasin, mars 2007
Insyn i löner för starkare fack
Dagens Arbete, mars 2007
I röda patriarkers skugga
Aftonbladet 20 september 2006
Aten ligger i Europa
Ordfront Magasin september 2006
Facket tågar med i rörelserna rörelse
SIA juni 2006
VAXHOLM LIGGER I EUROPA
Ordfront Magasin maj 2006
Var går fackets solidariska gräns?
SIA januari 2006
Våga vägra åsiktstaket
Aftonbladet 21 maj 2005
Arbetarrörelsen har blivit en sekt
Expressen 8 feb 2005
Ta ansvar för arbetarrörelsen
Expressen 2005-02-01
Vägval Vänsters vägval
Vägval Vänsters hemsida januari 2005
Tickande bomb
Dagens Nyheter 2004 14 november
Vad är ett parti?
Vägval Vänsters hemsida i september
makt och etik
SIA september 2004
Jag ringer i larmklockan
Ordfront magasin september 9/2004
Slagord i ideologiskt tomrum
21 mars 2004 svd
Stämplad och stolt
Aftonbladet 10 december 2003
Dom säger att jag är illojal…
Aftonbladet 24 november 2003
Den döde patriarken
Arena nr 5 november 2003
Fackets folk vet bäst i arbetarrörelsen
LO-tidningen nr 15 25 april 2003
BUNKERN
Tiden nr 2 april, 2003
Gör upp med de stalinistiska metoderna
Expressen 4 februari 2003
Dags att spränga röda bunkern
Expressen 27 november 2002
I kökets skrattspegel
Arena nr 6 1998
och varför vill inte de andra vara med?
Aftonbladet 9 september 1997
© 2004 - 2013 Olle Sahlström - alla texter är upphovsrättsskyddade